Adventsstök och barndomsminnen

Åhh vad jag har längtat efter att skriva här på bloggen!

Har varit mycket hela förra veckan, så har inte riktigt känt att jag haft tiden, eller rättare sagt, jag har inte prioriterat det.

För tid det har man ju alltid, frågan är bara vad man använder tiden till…?

I helgen har jag bl.a. julpyntat! Sååå mysigt! Jag hade satt på en julskiva, med en massa gamla jullåtar. Det gav riktig julstämning det. Nu är det bara snön som fattas. Har hört att det kommer att bli rena rama vargavintern i år igen… Får väl se om det stämmer…

I alla fall när jag gick runt och julpyntade kom jag att tänka på när jag var liten, och jag och mamma julpyntade hemma i radhuset där jag växte upp. Hur mysigt det var att få plocka fram allt adventspynt, och sätta upp på sina vanliga, traditionsenliga platser. Minns att jag tyckte att det var viktigt. En tradition rubbar man ju inte på så lätt 😉

Och vi sa ofta att julen kändes som den alltid kom så fort, vips så var det advent och snart jul, i år igen. Och den känslan har jag fortfarande, tiden går ju inte långsammare ju äldre man blir. Tvärtom! Nu funderar man alltid vart tiden tar vägen.

Och när jag runt här hemma och julpyntade i godan ro, började jag tänka på Mamma. Hur tomt det kändes att göra det helt själv. Det var ju liksom Mamma och Jag som brukade göra det ju…

Och det är ju så, att Mamma kommer jag alltid att sakna, jag kommer alltid att fundera över hur livet skulle sett ut om hon hade levt idag, vad hon hade tyckt om vårat fina hus, och min sambo (som hon aldrig har träffat). Ibland känns livet så fruktansvärt orättvist. När man ex. hör om folk som är i övre medelåldern och som har sin mamma kvar i livet ännu. Det enda man kan göra är att försöka ta tillvara på det man har, just nu. Ge kärlek till alla man bryr sig om, våga säga förlåt, våga erkänna sina fel och brister (lättare sagt än gjort) och framförallt leva här och nu!