Hemma hos mina farföräldrar- tankar från mitt 8-åriga jag

Fast det har passerat många år sedan min Farmor reste till Nangijala, så kan jag fortfarande så väl minnas hur det kändes att komma hem till Farmor och Farfar om somrarna. Kokkaffet som spred en hemtrevlig doft i köket, övervåningen med den lilla gäst-toaletten som fanns till vänster ovanför trappan där vi alltid brukade stå och borsta tänderna. Alla kort och bröllopsbilder som stod på rad efter varann högst upp på bokhyllan i vardagsrummet. De små porslinsfigurerna som även de bodde i bokhyllan, och som jag tyckte så mycket om att titta på. Och inte att förglömma: Clownen Charlie som hade sin plats på kökssoffan.

Farfar som så ofta satt vid köksbordet med en tallrik blåbärsgröt framför sig och ljusugnsbröd i handen när jag och mina föräldrar kom in i köket om morgnarna. Och Farmor som jag minns henne ståendes och baka bröd eller småkakor vid bakbänken vid fönstret. Och de höga köksskåpen som gick nästan ända upp till taket. De gröna vida glaskopparna som mina farföräldrar sedvanligt drack kokkaffet ur.

Jag minns att det fanns speciellt en leksak som vi barn var så förtjusta i, nämligen en leksakstraktor som var ganska stor och som man kunde sitta och trampa runt på, som hade sin boplats under farstubron. Den slogs vi nästan om haha 😉

Där mitt hjärta bor

Det finns flera olika ställen och platser som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag tänkte skriva och berätta om några av dem.

Vätö – Landstället

Här var jag för allra första gången då jag bara var några veckor gammal, vilket alltså måste ha varit någon gång i augusti 1985. Sedan dess har jag och min familj spenderat så gott som nästan varje helg under sommarhalvåren och möjligtvis varannan helg under vinterhalvåren där. Så man kan säga att jag har två barndomshem, Täby och Vätö. Jag kan nog inte förklara HUR mycket vårat lantställe betyder, men det är en hel del.

Under veckorna bodde vi i barndomshemmet i Täby, och på lantstället spenderade vi helgerna och skolloven. Jag har så mycket vackra minnen härifrån, och fler hoppas jag att det kan bli, i sällskap av Lillhjärtat och min man!

20130717_205457

Jag för några födelsedagar sedan

20130607_123832

Lilla sjön <3

Täby

Mitt barndomshem är ett grönt kedjehus i ett kvarter som byggdes under 80-talets början. Och hur många gånger jag än har flyttat, så kommer det alltid att vara ”hemma” för mig. Och trots att jag har flyttat både en och två gånger i mina dagar, så har huset i Täby alltid känts som ens ”fasta punkt”. Det är dit som man alltid har återvänt liksom.

Att växa upp i dem kvarteren var en väldigt trygg och harmonisk uppväxt. Mycket kompisar i samma ålder som en själv, lekplatser, grönområden och en kvarterspool (lyxigt va!) låg inom gångavstånd.

Täby baksida 2

Baksidan på barndomshemmet

Burvik – Farmor- och farfars stuga vid Bottenviken

Åhh ljuvliga Burvik! Som jag kan sakna det! Den stugan fick vi låna av min farmor och farfar och bo i när vi kom upp om somrarna. Jag vet inte hur många födelsedagar jag har firat däruppe i stugan vid den norrländska kusten, tillsammans med mina släktingar. När vi nuförtiden är uppe i Norrland hos släkten och hälsar på, känner jag alltid att jag bara måste åka till stugan som min farmor och farfar ägde för länge sedan. Bara att få vara därute vid kusten. Vandra på stranden, leta efter vackra stenar och titta efter hjortron i skogarna däromkring och bara njuta. Och nu när jag själv har blivit mamma och min egen mamma tyvärr inte finns med oss längre, så känns det på något sätt som att det är ännu viktigare att åka till stugan. På något oförklarligt sätt så känns min egen mamma så närvarande där.

20130719_133246 Jag och Wilma Burviksstranden Jag posar Bureberget Stranden Burvik 1
Utsikt Bureberget
20140714_143151

20150707_153018

20160730_105311 20160730_111304

Förklaring överflödig 😉

Mitt och vårat hem – Lillhjärtats barndomshem – Torsåker

Vi har verkligen kommit oss väl tillrätta här uppe norr om Dalälva´. När jag berättar för nya människor som man träffar (som inte känner till ens liv vi hade nere i Stockholm) om att vi är uppflyttade ifrån storstan brukar jag ofta få höra: ”Men oj vad modigt gjort!” Och ja, jag kan nog hålla med. För vi lämnade ju faktiskt allt som vi var vana vid, och allt som kändes ”hemma”. För att ge en annan del utav vårat vackra land en chans att få kalla sig för just hemma. 

Med naturen runt knuten, fågelkvitter utanför dörren och stora stjärnhimlen ovanför, känner jag att vi har fått en helt annan livskvalitet. Och det är en fin tanke att kunna ge sitt barn allt det här.

Vi trivs som fiskarna i vattnet!

20141116_143830 20141225_105804 20141226_150743 20150315_124451

20151103_154143 20160704_124835 20160918_182457 20160925_185506 20161112_114228

Tankar om det som var, men nu bara är en dröm

Tänk att få vandra med dig vid min sida, och även om jag inte kan se dig, så är du ändå närvarande, i mina tankar.

I mina tankar vandrar vi gatan fram, vi pratar om ditt och datt och om ingenting. Solen skiner, fåglarna kvittrar och allt är fint.

~

Soliga dagar får mig alltid att tänka på Mamma. Då hon älskade solen, och tog varje tillfälle som gavs till att njuta av dess strålar. Nu när jag själv är mamma, så kan jag se mycket av min mamma i mig själv. Det fina med att vara ute i naturen, att sitta i en skogsdunge som fullkomligt badar i sol och bara njuta. Rofylldheten som lägger sig som ett täcke över mig av att gå en kvällspromenad. Att gå förbi utanför på gatan och blicka in hos folk, och fundera över hur dem lever och vad dem gör.

Under en hyfsat lång period nu har jag drömt en hel del om mitt barndomshem och i området där jag själv växte upp. I drömmarna är jag tillbaka, och allt är som förut, fast ändå inte.

8 år av saknad…

Idag är det inte vilken dag som helst, för det är nämligen min Mammas och Idas Mormors födelsedag. 66 år sedan min mor såg dagens ljus för allra första gången, och 8 år sedan hon gick bort.

Jag har tänt ett litet ljus bredvid Mammas fotografi och även ställt dit en bukett med vackra tulpaner. Tulpaner var en av Mammas favoritblommor, och därför blir jag alltid extra glad när jag ser tulpaner.

20170130_184340

Mamma du är så oändligt älskad och saknad…

Hej mitt vinterland!

Vintern gjorde sitt intåg med buller och bång den 1 november och vad vackert det är ute nu! Ett riktigt vinterlandskap :) Det har snöat i princip en veckas tid, så det har kommit ner en hel del… Just nu sitter jag i vardagsrummet och skriver medan Mammas lilla stora älskling sover middag. Den här dagen blir lugn, den enda utflykten vi hade tänkt göra är att ut och gå en sväng och njuta av vintern.

I helgen som var så åkte vi ner till pappa/morfar för han fyllde nämligen år + att vi tände ljus på lillstumpans Mormor- och Farmors grav. Vi satte även varsitt ljus i minneslunden för min mormor och morfar som ligger begravda där. Det var väldigt fint med alla ljus som lyste.

Hemma hos pappa träffade vi släkten och åt god mat och hade det allmänt trevligt :) Lillan kröp runt och charmade oss allihop <3

I present av oss fick han två st. stora koppar att dricka te eller något annat gott ur.

mugg

Det var två st. sådana koppar (se bild ovan) i olika nyanser av grönt.

 Här följer några fler bilder från födelsedags/allhelgonahelgen och några vinter-bilder:

20161105_124120

20161105_125016

20161105_151409

20161105_161322

20161105_164946

20161103_100205 20161103_160651 20161106_145651 20161106_150456

Mors dag, Mamma Mia och saknaden efter Mamma

Mitt första år som jag stolt kan kalla mig själv för Mamma såhär idag på Mors dag. Idag har jag tänkt en hel del på min Mamma. Vad vi hade gjort en dag som denna om hon hade levt. Hade mamma och pappa kanske varit här hemma hos oss och hälsat på? Eller hade jag och Ida kanske varit hem till dem idag? Hade de bott kvar i huset i Täby? Eller hade de bott i en lägenhet som de pratade om ibland? Hade vi kanske träffats ute på landet idag? Så många frågor, men inga svar…  Tiden läker inte alla sår, den gör det bara lättare att leva med dem. 

När jag nattade våran älskade dotter idag, och satt och sjöng godnatt-visor för henne, så började tårarna rinna. Jag satt och tänkte på när jag själv var liten och min mamma sjöng ”Sov du lilla videung” för mig. Tiden går så fort. Det är ofta, ofta som jag känner att jag skulle vilja stoppa tiden. Speciellt nu sedan jag själv fått barn. Jag vill bara vara kvar i stunden.

Jag satt där på sängkanten nu ikväll och tänkte: ”vad kommer våran dotter minnas att jag sjöng för sånger för henne när hon var liten?” Jag satt och tänkte tillbaka till för en ca 20 år sedan, då jag var 10 år och jag minns så väl när vi var i skogen vid Lilla sjön och plockade gula kantareller, och blåbär. Vi sjöng alltid ”vi gå över daggstänkta berg fallera…” Den hörde liksom till på något vis.

På tv nu ikväll visade dem långfilmen Mamma Mia! på 1:an. När den var ny (2008) gick jag och Mamma och såg den på bio. Åh jag tyckte att den var så bra! Det tycker jag i och för sig idag med! Det var många minnen som dök upp när jag återsåg den ikväll.

Mamma. Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig, som aldrig blev sagt. Så många frågor som inte kan få något svar. Funderingar som alltid kommer att stanna vid att vara just funderingar- utan svar. Det är så mycket som jag vill berätta om för dig. Så många platser som vi aldrig hann besöka. Men jag hoppas och tror att någon dag möts vi igen <3 Tills dess ska jag vara den bästa mamman som jag bara kan till Älskade Ida <3 

Världscancerdagen

Idag är det Världscancerdagen. Och jag tror att vi alla känner någon/känner till någon som har drabbats av denna fruktansvärda sjukdom.

Året var 1996, då min Farmor insjuknade i något som heter leukemi. Jag var 11 år gammal då, och hade ingen aning om vad leukemi var, hade aldrig hört ordet ens, innan mina föräldrar berättade.

Jag minns den där allra sista gången jag träffade farmor. Hon låg på ”lassa” (som dem säger uppe i Norrland). Och jag kommer ihåg att hon klagade för oss över att den ena sjuksköterskan var lite hårdhänt när hon skulle ta prover och så. En dryg månad senare var vi ute på landet, då det ringde på telefonen. Farmor hade gått bort. Hon blev bara 70 år. 

Idag tänder jag ett ljus. För farmor som förlorade kampen mot sjukdomen. Och för alla som just nu kämpar.

Farmor, vila i frid <3

cancer

En klänning Mamma skulle älskat

Igår när jag och mina mostrar var på den där affären med alla vackra klänningar så hittade jag en klänning som jag vet att Mamma hade älskat. Det var en typisk Mamma-klänning. Jag kunde i princip se henne i den, klänningen var verkligen min Mamma. Om jag hade varit en aningens mindre hade jag köpt den, helt klart. Så jag hoppas verkligen att den är kvar om ett par månader, då köper jag den, var så säker :)

20151024_172822[1]

Förresten notera skylten bakom mig i spegeln ”Fotografering EJ tillåten” hihihi 😉

Bröllopsinbjudan, gamla minnen och saknad…

 Det kom ett brev på posten idag… Det visade sig vara en bröllopsinbjudan från en gammal nära vän till mig. Och jag blev så glad! Jag är verkligen glad för hennes och hennes killes skull! :)

Vi har tyvärr glidit isär från varandra. Vi har varit vänner ända sedan första dagen i gymnasiet. Hon var den enda i min klass som jag skulle vilja ha som vän. Jag saknar henne verkligen. Vi hade så skoj tillsammans! Vänner är verkligen sååå viktiga! Jag minns att min mamma sa till mig, ”var rädd om dina vänner”… Jag saknar verkligen att ha henne i mitt liv… Så jag blev väldigt glad över bröllopsinbjudningen :) Jag hoppas att vi återfår kontakten igen…

Dagen idag har mest spenderats i sängen, har varit hemma från jobbet idag pga. förkylning och feber. Dock har jag ingen feber nu, och jag känner mig lite bättre vad gäller förkylningen också tack och lov :)

I detta brev gömde sig en bröllopsinbjudan...

I detta brev gömde sig en bröllopsinbjudan…