Bland syrénbuskar, päronträd och ett timrat vindskydd – helgen gick i kärlekens tecken

Som rubriken lyder så gick den gångna helgen i kärlekens tecken <3 Det var nämligen så att min ena kusin gifte sig med sin fästmö, och jag och maken hade vår första bröllopsdag dagen därpå.

Både vigselceremonin och den efterföljande bröllopsmiddagen + festen hölls på Nygårds Värdshus i Täby. Efter ceremonin så var det mingel tills det blev dags att sätta sig till bords för att inta den smarriga 3-rättersbröllopsmiddagen. Och den gick inte av för hackor den inte! Den var så god! Tyvärr så hann jag inte ta några bilder på för- och huvudrätten, (den slank ner i ett nafs, så god som den var haha, nä skämt åsido, men god var den) men en bild på efterrätten fick jag iallafall! :)

Ett urval av bilder från bröllopet:

20170603_142421Nygårds Värdshus

20170603_151756

Åh, båda två var så fina, och brudens klänning var så vacker! Alltså WOW :)

20170603_151354

Nygifta! Och hörni kolla släpet! :)

20170603_165815 20170603_165820

Vacker utsikt!

20170603_153515

Syrén… Doftade ljuvligt!

20170603_200107

Efterrätten :)

Efter bröllopsmiddagen och alla jättefina tal (som gjorde att jag satt med tårar i ögonen, pga. att jag blev så rörd) var det mingel en trappa upp innan det hade blivit dags för den smaskiga bröllopstårtan med tillhörande kaffe och avec. Efter att vi hade avnjutit den smaskiga tårtan så hade det blivit dags för de nygifta att dansa brudvalsen innan vi övriga klev upp på dansgolvet och shake:ade loss :) Det var verkligen jätteroligt! Inte var dag som man dansar med sina släktingar. Efter att vi hade dansat en bra stund till det inhyrda bandet hade det blivit dags att tacka för oss och bege oss hem till morfar för att få några timmars skönhetssömn. Vi hade en riktig toppendag och kväll!

Efter att jag och maken hade sovit några välbehövliga timmar hemma hos morfar och intagit frukost tillsammans satte vi oss i bilen och styrde norröver och hemåt. Väl hemma igen väntade vår lilla älskling tillsammans med grannarna som hade varit barnvakt. Och det hade gått hur bra som helst! Hon hade knappt sagt ett pip innan hon hade somnat i sin säng där på lördagskvällen. När vi hade tackat så mycket för hjälpen och ätit en snabblunch begav vi oss bort till sjön på andra sidan stora vägen. Där finns det ett timrat vindskydd med tillhörande ved och en kamin. Så medan mannen gjorde iordning en liten brasa, dukade jag fram kaffe och kaka till oss, och så satt vi där alla tre och fikade och tittade ut över sjön. Och det var så behagligt må ni tro! Det enda som hördes var vattnet som kluckade mot några båtar som låg förtöjda vid bryggan, måsarnas skri och vindens sus. Och självklart Lillans prat på hennes språk 😉 terapi för själen!

20170604_15173820170604_14342120170604_150056Det var fullt av grodyngel under bryggan

Där mitt hjärta bor

Det finns flera olika ställen och platser som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag tänkte skriva och berätta om några av dem.

Vätö – Landstället

Här var jag för allra första gången då jag bara var några veckor gammal, vilket alltså måste ha varit någon gång i augusti 1985. Sedan dess har jag och min familj spenderat så gott som nästan varje helg under sommarhalvåren och möjligtvis varannan helg under vinterhalvåren där. Så man kan säga att jag har två barndomshem, Täby och Vätö. Jag kan nog inte förklara HUR mycket vårat lantställe betyder, men det är en hel del.

Under veckorna bodde vi i barndomshemmet i Täby, och på lantstället spenderade vi helgerna och skolloven. Jag har så mycket vackra minnen härifrån, och fler hoppas jag att det kan bli, i sällskap av Lillhjärtat och min man!

20130717_205457

Jag för några födelsedagar sedan

20130607_123832

Lilla sjön <3

Täby

Mitt barndomshem är ett grönt kedjehus i ett kvarter som byggdes under 80-talets början. Och hur många gånger jag än har flyttat, så kommer det alltid att vara ”hemma” för mig. Och trots att jag har flyttat både en och två gånger i mina dagar, så har huset i Täby alltid känts som ens ”fasta punkt”. Det är dit som man alltid har återvänt liksom.

Att växa upp i dem kvarteren var en väldigt trygg och harmonisk uppväxt. Mycket kompisar i samma ålder som en själv, lekplatser, grönområden och en kvarterspool (lyxigt va!) låg inom gångavstånd.

Täby baksida 2

Baksidan på barndomshemmet

Burvik – Farmor- och farfars stuga vid Bottenviken

Åhh ljuvliga Burvik! Som jag kan sakna det! Den stugan fick vi låna av min farmor och farfar och bo i när vi kom upp om somrarna. Jag vet inte hur många födelsedagar jag har firat däruppe i stugan vid den norrländska kusten, tillsammans med mina släktingar. När vi nuförtiden är uppe i Norrland hos släkten och hälsar på, känner jag alltid att jag bara måste åka till stugan som min farmor och farfar ägde för länge sedan. Bara att få vara därute vid kusten. Vandra på stranden, leta efter vackra stenar och titta efter hjortron i skogarna däromkring och bara njuta. Och nu när jag själv har blivit mamma och min egen mamma tyvärr inte finns med oss längre, så känns det på något sätt som att det är ännu viktigare att åka till stugan. På något oförklarligt sätt så känns min egen mamma så närvarande där.

20130719_133246 Jag och Wilma Burviksstranden Jag posar Bureberget Stranden Burvik 1
Utsikt Bureberget
20140714_143151

20150707_153018

20160730_105311 20160730_111304

Förklaring överflödig 😉

Mitt och vårat hem – Lillhjärtats barndomshem – Torsåker

Vi har verkligen kommit oss väl tillrätta här uppe norr om Dalälva´. När jag berättar för nya människor som man träffar (som inte känner till ens liv vi hade nere i Stockholm) om att vi är uppflyttade ifrån storstan brukar jag ofta få höra: ”Men oj vad modigt gjort!” Och ja, jag kan nog hålla med. För vi lämnade ju faktiskt allt som vi var vana vid, och allt som kändes ”hemma”. För att ge en annan del utav vårat vackra land en chans att få kalla sig för just hemma. 

Med naturen runt knuten, fågelkvitter utanför dörren och stora stjärnhimlen ovanför, känner jag att vi har fått en helt annan livskvalitet. Och det är en fin tanke att kunna ge sitt barn allt det här.

Vi trivs som fiskarna i vattnet!

20141116_143830 20141225_105804 20141226_150743 20150315_124451

20151103_154143 20160704_124835 20160918_182457 20160925_185506 20161112_114228

Innan vs. efter barn

Jag vet att jag har skrivit en sådan här lista förut, men här kommer ytterligare en till, om sådant som är ”på tapeten” hemma hos oss nuförtiden.

Insikter innan vs. efter barn:

Innan:

Det fanns en tid i livet (den är inte alltför långt borta egentligen, dock känns den som ljusår bort) då man behövde ställa alarmet på sin mobil för att komma upp i tid.

Efter:

Ställa alarmet på mobilen kan jag strunta i nuförtiden :) Vi har ett eget litet ”alarm” som väcker oss i tid varje morgon.

~

Innan:

Förr i tiden (innan barn vill säga)tyckte jag att det kunde vara så stökigt när man kom hem till någon som hade barn. Det låg ju liksom leksaker och grejer slängda lite överallt och ingenstans.

~

Efter:

NU förstår jag hur den mamman eller pappan tänkte. det är absolut ingen idé att städa för om 0,2 sekunder är det kaos igen.

~

Innan:

Egentid var väl någonting man i stort sett hade hela tiden förut?

Efter:

Att gå och handla, helt själv på affären, och kunna stå och smygläsa tidningarna i tidningsstället utan att bli avbruten. Det ni.

~

Innan:

Diverse kroppsvätskor (ni förstår nog vilka jag menar) innan man fick barn var bara så äckligt så det inte var klokt. Och speciellt någon annans! (Menar den tiden som jag arbetade på småbarnsavdelningen på en förskola, HEJ dubbla plasthandskar vid blöjbyte liksom).

Efter:

NU om något är jag avslappnad till vad allt vad kroppsvätskor heter. Lite kräk eller snor på ens tröja, vad gör väl det? Värre katastrofer har väl skett?

~

Innan:

Minns när man kunde sitta på toaletten ifred och filosofera över livet.

Efter:

Sitta ifred på toaletten nuförtiden? Ja när mannen är hemma, annars ICKE. Direkt är Mammas hjärta där och öppnar blöjhinken (och om det vill sig illa plockar ut innehållet ur den innan jag hinner stoppa henne…), ställer sig bakom mig och tittar ner i toaletten (och funderar väl troligtvis på varför jag sitter där för), öppnar mitt badrumsskåp och plockar ut det som hon kan få tag i, öppnar pappans badrumsskåp och kikar in, tittar ner i toaletten igen och försöker kasta i det hon håller i handen.

~

Innan:

När jag får barn ska barnet bara sova i sin egna säng. Och jag ska inte ge mitt barn onyttigheter innan en viss ålder och bla bla, bla… Mm jo visst…  Det gick ju sådär med det.

Efter:

Sova i egen säng för all del, men vad gör man när dottern vaknar mitt i natten och vägrar somna om, och man själv har sovit en dryg timma, inte ställer man sig då och försöker natta om henne (när man vet att sover hon mellan oss så somnar hon om klockrent).

Och det där med att jag ska inte ge mitt barn onyttigheter innan en viss ålder. Ja precis. Efter 5 månader var det kört med den saken 😉

~

Ja man kan tycka och tänka en hel massa innan man fått barn, och det är ju egentligen bara en massa gissningar om hur man tror att föräldraskapet kommer att vara och inte vara, och hur man kommer att göra och inte göra. En gammal lärare till mig sa en gång: ”Jag tror att varje normal funtad människa gör för sitt barn vad hon anser är bäst i den situationen som råder, och med de förutsättningarna som hon har”. Väldigt klokt sagt tycker jag!

Leva här och nu- lättare sagt än gjort

Tänk att ju äldre man blir, desto oftare kommer man på sig själv med att sitta och tänka tillbaka till barndomens tid. Och speciellt nu, sedan jag själv blivit Mamma. Och vad svårt det egentligen är att leva i nuet. Här och nu. Antingen tänker man tillbaka på det som varit, eller så funderar man på det som skall komma. Barn däremot, de är EXPERTER på att leva här och nu. Vi skulle nog alla må bättre av att försöka vara här och nu, även i tankarna. Försöka tänka mer som barnen gör. Vara nyfikna. Och inte oroa oss så mycket över saker och ting. Och speciellt inte över de sakerna som vi ändå inte kan påverka. Livet blir som det blir.

Det bästa jag vet är att umgås med vår dotter. Och jag känner att tiden springer iväg. Alltför fort. Jag vill hinna omfamna varje ögonblick.

Dags att infria nyårslöftet!

Igår måndag var morfar här och hälsade på oss. Det var lika trevligt som det brukar vara :) Han var även barnvakt åt självaste 1-åringen medan mamman infriade sitt nyårslöfte! Och vad är det för nyårslöfte kanske ni nu undrar? Jo det är så att jag har velat bli blodgivare sedan ett tag tillbaka, men jag har varit tvungen att vänta då jag först var gravid, och sedan måste man vänta ytterligare minst 9 månader efter förlossningen. Men nu så!

Så igår när blodbussen var uppe på byn skrev jag in mig där och fick ta blodprov för att se om jag får bli blodgivare eller inte (håller tummarna!). Om ca en månad får jag veta, så om det går vägen så kan jag ge blod nästa gång som bussen kommer hit, vilket är i april-maj någon gång :)

Det kändes verkligen så himlans bra i hjärtat! Om man tänker tanken att mitt blod kan vara skillnaden på liv eller död för en annan människa, ja då är inte valet så svårt! Självklart vill jag hjälpa till. Alla kan vi göra någonting, stort som smått för att vår värld ska bli en bättre plats.

20170109_153349

Superduper-hi-tech-lastbil!

Och efter blodgivarbesöket föreslog morfar att vi skulle gå på kondis (mitt favvo-kondis dessutom!)- Bakerian. Där fick jag välja vad jag ville och jag valde (den första för i år) en semla! Och morfar var så snäll som köpte en egen kanelbulle till Lilla hjärtat :) Mysigt var det!

20170109_155602

Ett stycke årslista kommer lastad…

Redan 13:e december! Vilket betyder lucia. Vad tiden går fort! Läskigt fort! Det gäller att passa på att njuta här och nu :) Jag tänkte titta på lucia i Nyhetsmorgon på TV4, vilket har blivit lite av en tradition.

Nu när vi redan hunnit till december månad så har det blivit dags att summera året som gått. Och även blicka framåt mot nästa år, mot nya mål, förväntningar och drömmar, och se vad 2017 har att bjuda på. Och här och även här kan du läsa om mina två tidigare årslistor! Listan nedan har jag lånat av: http://underbaraclaras.se/

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Tänkte att eftersom jag BARA (öh??) är hemma och är mammaledig, så kan jag ju passa på att plugga upp Svenska B från gymnasiet… Så mitt svar är ja, det gjorde jag. Jag har aldrig pluggat på distans förut, och inte samtidigt som jag har vårt lilla hjärta att ta hand om.

Genomdrev du någon stor förändring? Nej det kan jag nog inte säga att jag gjorde.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja flera stycken faktiskt. Inklusive jag själv! =)

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? När vår dotter föddes! Den iskalla, snöiga tisdagskvällen den 5 januari <3 Och den 4:e juni såklart! <3 <3 <3

Vilka länder besökte du? None. Jo vänta lite, kom på att vi besökte ju vårat grannland Norge i ca 4 timmar… Vackert, läskigt (vägarna var inte de säkraste) och väldigt olikt Sverige.

Bästa köpet? Vet faktiskt inte.

Gjorde någonting dig riktigt glad? När vår lilla älskling föddes frisk och välskapt! Och att förlossningen gick bra såklart.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Mer tid. Kan man önska sig det?

Vad önskar du att du gjort mer? Hmm svår fråga…

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig mindre över saker och ting som jag inte kan påverka.

Favoritprogram på TV? Bonde söker fru. Och flera av programmen som visas på Discovery Channel, såsom Misfit Garage, Gas Monkey Garage, och programmen som handlar om livet i Alaska.

Bästa boken du läste i år? Tyvärr måste jag säga att jag har inte hunnit läsa en hel bok (förutom Svenska B-boken, den har jag läst alltför väl…)

Största musikaliska upptäckten? Veronica Maggio:s låt ”Sergels torg”. Tycker att den är så bra! Här finner ni den! Klicka och njut vetja!

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Har varit mammaledig sedan december 2015,  vilket jag fortfarande roar mig med och njuter av 😀

Största framgång på det privata planet? Att jag lyckades ro i land med mitt distans-svenska-plugg samtidigt som jag var hemma med dottern! Så stolt över mig själv.

Största misstaget? Hmm vet inte ärligt talat.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare pga. dotra! 

Vad spenderade du mest pengar på? Jag får nog tyvärr säga mat, diesel och räkningar. Kanske inte i den ordningen riktigt…

Något du önskade dig och fick?  I julklapp fick jag inte mindre än 2 (!) locktänger till håret. Så här ska lockas hår till nyår!

Något du önskade dig och inte fick? Nej.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Pappa/morfar kom hit mitt på dagen och vi fikade och på kvällen åkte vi till metropolen Torsåker 😉 och åt födelsedagsmiddag. Jättegod mat bjöds det på med världens bästa sällskap. En riktigt härlig födelsedag med andra ord. Lugnt och skönt, med mina älsklingar.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? En större plånbok haha 😉 :)

Vad fick dig att må bra? När jag fick ett B i betyg på Svenska kursen från gymnasiet som jag pluggade upp. Det bevisar att man kan bara man vill!

Vem saknade du? Mamma. Älskade Mamma.

De bästa nya människorna du träffade? Har träffat en hel del nya människor, bl.a i och med mammagrupperna på Facebook. Jättekul!

Mest stolt över? Min dotter och mitt B i betyg.

Ny insikt? När jag gick i skolan och studerade minns jag att jag inte var ett så stort fan av historielektionerna, dock har jag insett att historia är ju faktiskt väldigt intressant! I min svenskabok stod det en hel del om svenskan och litteraturens historia, och jag måste medge att det var väldigt intressant att läsa om!

Högsta önskan just nu? Att vi får fortsätta att vara friska och må bra.

 

Jaha ni, det var min årslista för 2016. 2017 då? Vad känner jag inför det? Jo jag känner mig både förväntansfull och lite skraj. Förväntansfull inför först och främst lillans kalas som kommer upp snart här i dagarna. Men även till när hon ska ta sina första små steg. Ett litet steg för mänskligheten men ett S T O R T steg för <3

Vidare känner jag mig också förväntansfull inför att få göra iordning gästrummet till Lillans Rum. Att få inreda är bland det roligaste jag vet, så det ska bli jätteskoj. Ja det var några av de stora händelserna som sker nästa år.

Och så skrev jag att jag kände mig en aningens skraj inför 2017 och vad det kommer bära med sig. Och med det sagt menar jag att 2017 är året som Mammas Älskade Barn börjar på förskola… Hjälp!! Hur ska det gå? (Det kommer säkert gå galant, men i augusti 2017 har jag varit hemma i 20 månader, så det blir en stor omställning). Dem (förskolefolket inklusive mig själv) brukar ju ofta säga att inskolning är till för föräldrarna… Och det ligger nog en hel del i det.

Och hörni eftersom jag är ett så stort fan av listor i alla dess slag så kommer härmed en mini-lista :)

Mål 2017: Att läsa fler böcker, påbörja med något mindre/större projekt kring huset, hitta ett jobb, ev. distans-plugga mer.

Förväntningar 2017: Att det blir en fin vår och sommar, att få visa alla vackra vårblommor och gå på upptäcktsfärder med mitt lilla hjärta (om det så bara är på baksidan av huset, så är det ändå ett äventyr, speciellt för lill-hjärtat), att vi påbörjar nåt projekt med eller kring huset.

Drömmar 2017: ”Dream big or go home”  brukar man ju säga, och det är sant! Man ska ha stora drömmar! Sen om de slår in det vet man inte, men drömma kostar inget. Jag drömmer om att fixa iordning huset, min bil i garaget, tomten osv osv.

8 månader, BVC-besök och pick-nick i det gröna

Idag på Lillans 8 månaders dag har jag och lilla dottern varit till BVC för mätning och vägning, vilket gick finfint, sedan gick vi en sväng till bibblan för att återlämna ett par böcker och fylla på med några olästa. Vi hämtade även ut hennes bokgåva som hon fått av Primärvården Gävleborg, gulligt tänkt av dem tycker jag :)

Efter en sväng inne på Coop så begav vi oss mot bilen och hemåt. Väl hemma blev det en sen lunch för oss båda, innan vi styrde mot Sala (vi skulle nämligen träffa mannen/pappan för en liten spontan pick-nick då han är i närliggande Västerås och arbetar ikväll/natt). Det var så mysigt! Vi hade tagit med oss en filt, kladdkaka och kaffe. Så vi satt där i solen och fikade och myste.

En riktigt härlig måndag med andra ord :)

Tacksamhet

Vet ni vad jag tror? Att ju mer vi jagar lyckan, desto längre bort försvinner den.

Jag andas. Jag lever. Jag hade lyckan och turen att få vakna upp imorse också. Precis som jag gjorde igår.

Jag har turen att jag får sova i en säng. I ett varmt hus. Bredvid min stora kärlek. 

När vi vaknar om morgonen har vi vatten i kranen och mat i kylen. Vi kan äta oss mätta. Vi har aldrig behövt känna hungerns smärta.

Jag har en dusch med varmt vatten och en garderob full av kläder.

Jag får vakna till fåglarnas kvitter varje morgon.

Jag får somna till björkarnas sus varje kväll.

Det är få förunnat på denna jord.

~

Det finaste som hänt mig…

…är du, Älskade lilla barn.

Önskar att jag kunde stoppa tiden, vill inte att den ska springa iväg.

Önskar att det fanns en paus-knapp. Till alla dem här stora, viktiga händelserna här i livet. Som till när Du föddes.

Som till när Du tittar på mig, med dina stora, klarblå ögon. Då svämmar mitt mammahjärta över av kärlek till dig!

Tänk om du kunde se precis hur underbar och fantastisk du är. Tänk om du kunde se dig själv genom mina ögon.

Jag älskar dig.

Störst av allt är kärleken.

Mors dag, Mamma Mia och saknaden efter Mamma

Mitt första år som jag stolt kan kalla mig själv för Mamma såhär idag på Mors dag. Idag har jag tänkt en hel del på min Mamma. Vad vi hade gjort en dag som denna om hon hade levt. Hade mamma och pappa kanske varit här hemma hos oss och hälsat på? Eller hade jag och Ida kanske varit hem till dem idag? Hade de bott kvar i huset i Täby? Eller hade de bott i en lägenhet som de pratade om ibland? Hade vi kanske träffats ute på landet idag? Så många frågor, men inga svar…  Tiden läker inte alla sår, den gör det bara lättare att leva med dem. 

När jag nattade våran älskade dotter idag, och satt och sjöng godnatt-visor för henne, så började tårarna rinna. Jag satt och tänkte på när jag själv var liten och min mamma sjöng ”Sov du lilla videung” för mig. Tiden går så fort. Det är ofta, ofta som jag känner att jag skulle vilja stoppa tiden. Speciellt nu sedan jag själv fått barn. Jag vill bara vara kvar i stunden.

Jag satt där på sängkanten nu ikväll och tänkte: ”vad kommer våran dotter minnas att jag sjöng för sånger för henne när hon var liten?” Jag satt och tänkte tillbaka till för en ca 20 år sedan, då jag var 10 år och jag minns så väl när vi var i skogen vid Lilla sjön och plockade gula kantareller, och blåbär. Vi sjöng alltid ”vi gå över daggstänkta berg fallera…” Den hörde liksom till på något vis.

På tv nu ikväll visade dem långfilmen Mamma Mia! på 1:an. När den var ny (2008) gick jag och Mamma och såg den på bio. Åh jag tyckte att den var så bra! Det tycker jag i och för sig idag med! Det var många minnen som dök upp när jag återsåg den ikväll.

Mamma. Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig, som aldrig blev sagt. Så många frågor som inte kan få något svar. Funderingar som alltid kommer att stanna vid att vara just funderingar- utan svar. Det är så mycket som jag vill berätta om för dig. Så många platser som vi aldrig hann besöka. Men jag hoppas och tror att någon dag möts vi igen <3 Tills dess ska jag vara den bästa mamman som jag bara kan till Älskade Ida <3