Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen.

En stor dag. Som behövs.

Men kamperna och uppmärksammande av kvinnors situation behövs varje dag. Året om.

För mig är det en dag som tills för bara några år sedan brukade passera ganska obemärkt förbi. En dag likt vilken annan dag som helst.

Men jag minns att just denna dag för 6 år sedan, var jag i skolan (det var när jag studerade till barnskötare på barnskötarutbildningen) tillsammans med mina klasskamrater, tjejer som killar (dock var vi kvinnor överrepresenterade där i klassen). Och vi pratade en hel del om den här speciella dagen, och vad den betyder för oss. Några tjejer som härstammade från andra länder, berättade att Internationella kvinnodagen var (och är!) i deras länder en större dag än deras egen födelsedag! Och att den firas något enormt världen över. Och jag tror att det var i och med det där och då, som jag fick ”upp ögonen” på riktigt för hur kvinnor världen över har det! Och att den här dagen behövs, nu kanske mer än någonsin. Med bl.a Trump som president i det mäktigaste landet i världen (USCH OCH FY), alla nedläggningar och försämringar inom förskola, vård,  omsorg och äldreomsorg…osv osv.

Hörrni låt säga att det aldrig i historien hade varit någon kamp för vare sig fri abort, lika lön för alla, daghem eller för den delen rätten till kollektiv service. Hur i hela friden hade världen då sett ut idag?! Det vill man knappt tänka på. Här kan man läsa mer om det.

Jag tror att ju äldre man blir, och desto mer medveten en blir om kvinnors rättigheter (och i vissa fall brist på!) desto mer kommer även den här dagen att betyda! Så känner jag iallafall.

Clara Lidström skrev ett läsvärt inlägg på sin blogg underbaraclaras.se idag om ”Vad en kvinna kan vara”. In och läs vettja!

Idag i tidningen kan man bl.a läsa om att Sverige är bäst i världen för kvinnor. Då sett till lönenivå, säkerhet och jämlikhet. Jag kan hålla med, men till en viss del. För det är fortfarande en bra bit kvar, innan vi har samma siffror som männen i våra lönekuvert. Det är en bra bit kvar tills jag vågar gå själv hem i natten och inte vara livrädd över att något ska hända mig. Det är även en bra bit kvar tills vi kan säga att det råder en jämlikhet mellan könen. Inom allting.

Ta bara det här med nedläggningen av Sollefteå BB, och att kvinnor erbjuds bilförlossnings-kurser genom ABF… Om vi vänder på rollerna, och det hade varit männen som skulle sätta barn till världen, ja då hade det nog knappast varit tal om vare sig nedläggning av BB eller bilförlossnings-kurser..

Och när vi ändå är inne på förlosdningsspåret, ska det inte råda jämlikhet även mellan länen här i landet? Har inte alla kvinnor, vart vi än bor, rätt till samma trygga förlossning och eftervård? JA tycker nog de flesta av oss (som är normalt funtade). Men varför ser det då inte ut så i praktiken?!

Och att det nu ser ut som det gör inom förlossningen år 2017 i ett av världens rikaste länder, det är banne mig skamligt! Jag anser att det är ett hån mot alla kvinnor i Sverige. Ett slag i ansiktet är vad det är!

Vid en förlossning, då kvinnan är som mest utlämnad, ja då behöver hon ju trygghet och stöd av kunnig personal mer än någonsin!

Summa summarum är att den här dagen behövs, kanske nu mer än någonsin, i detta till-en-alltför-stor-del-bakåtsträvande samhälle!

we all are wonder-womeninternationella kvinnodagen

Ren galenskap!

Clara Lidström, som bloggar och driver bloggen underbaraclaras.se skrev en Expressen-krönika idag som jag kände starkt inför, (då den inte ligger för mig alltför långt bort i tiden). Hon skrev nämligen om att ABF lär ut blivande föräldrar, de håller alltså kurser för blivande föräldrar om bilfödande, alltså om att föda i bilen. Och det är då ett resultat av att BB i Sollefteå stängs ner. För gott. Alltså HELT ÄRLIGT! Världen som vi lever i, mycket har blivit sjukt i den, riktigt sjukt.

Så dessa politiker som nu har bestämt detta (ja denna galenskap!) tycker på fullaste allvar att förstagångsmödrarna och flerbarnsmödrar ska föda sitt högt älskade, efterlängtade mirakel i en bil, någonstans längs vägen till något annat BB (om inte det också har hunnit stänga vill säga…). Utan någon som helst hjälp från varesig en barnmorska, utan hjälp från en läkare, utan hjälp från en undersköterska. Den födande kvinnan ska förlita sig på sin stackars partner (som även han/hon troligtvis är panikslagen) och någon i en telefon som ger instruktioner. Men tänk om något går fel! Det här är bara så hemskt så att jag inte ens vill ta in att jag någonsin har läst om att ABF anordnar kurser om barnafödande i bil. Detta vinner nog högsta pris på ”idioti-galan”.

Stackars, stackars den kvinna, det barn och den familj som ska behöva gå igenom något sådant. När jag läste om detta så kände jag mig upprörd och förbannad. Har han/hon/dem som bestämt detta någonsin själv(a) närvarat vid en barnafödsel i en bil?? Troligtvis inte.

Man brukar ju säga att den sista idioten är inte född ännu, men jag hoppas för Guds skull att han/hon slipper födas i en bil längs vägen till BB…