Där mitt hjärta bor

Det finns flera olika ställen och platser som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag tänkte skriva och berätta om några av dem.

Vätö – Landstället

Här var jag för allra första gången då jag bara var några veckor gammal, vilket alltså måste ha varit någon gång i augusti 1985. Sedan dess har jag och min familj spenderat så gott som nästan varje helg under sommarhalvåren och möjligtvis varannan helg under vinterhalvåren där. Så man kan säga att jag har två barndomshem, Täby och Vätö. Jag kan nog inte förklara HUR mycket vårat lantställe betyder, men det är en hel del.

Under veckorna bodde vi i barndomshemmet i Täby, och på lantstället spenderade vi helgerna och skolloven. Jag har så mycket vackra minnen härifrån, och fler hoppas jag att det kan bli, i sällskap av Lillhjärtat och min man!

20130717_205457

Jag för några födelsedagar sedan

20130607_123832

Lilla sjön <3

Täby

Mitt barndomshem är ett grönt kedjehus i ett kvarter som byggdes under 80-talets början. Och hur många gånger jag än har flyttat, så kommer det alltid att vara ”hemma” för mig. Och trots att jag har flyttat både en och två gånger i mina dagar, så har huset i Täby alltid känts som ens ”fasta punkt”. Det är dit som man alltid har återvänt liksom.

Att växa upp i dem kvarteren var en väldigt trygg och harmonisk uppväxt. Mycket kompisar i samma ålder som en själv, lekplatser, grönområden och en kvarterspool (lyxigt va!) låg inom gångavstånd.

Täby baksida 2

Baksidan på barndomshemmet

Burvik – Farmor- och farfars stuga vid Bottenviken

Åhh ljuvliga Burvik! Som jag kan sakna det! Den stugan fick vi låna av min farmor och farfar och bo i när vi kom upp om somrarna. Jag vet inte hur många födelsedagar jag har firat däruppe i stugan vid den norrländska kusten, tillsammans med mina släktingar. När vi nuförtiden är uppe i Norrland hos släkten och hälsar på, känner jag alltid att jag bara måste åka till stugan som min farmor och farfar ägde för länge sedan. Bara att få vara därute vid kusten. Vandra på stranden, leta efter vackra stenar och titta efter hjortron i skogarna däromkring och bara njuta. Och nu när jag själv har blivit mamma och min egen mamma tyvärr inte finns med oss längre, så känns det på något sätt som att det är ännu viktigare att åka till stugan. På något oförklarligt sätt så känns min egen mamma så närvarande där.

20130719_133246 Jag och Wilma Burviksstranden Jag posar Bureberget Stranden Burvik 1
Utsikt Bureberget
20140714_143151

20150707_153018

20160730_105311 20160730_111304

Förklaring överflödig 😉

Mitt och vårat hem – Lillhjärtats barndomshem – Torsåker

Vi har verkligen kommit oss väl tillrätta här uppe norr om Dalälva´. När jag berättar för nya människor som man träffar (som inte känner till ens liv vi hade nere i Stockholm) om att vi är uppflyttade ifrån storstan brukar jag ofta få höra: ”Men oj vad modigt gjort!” Och ja, jag kan nog hålla med. För vi lämnade ju faktiskt allt som vi var vana vid, och allt som kändes ”hemma”. För att ge en annan del utav vårat vackra land en chans att få kalla sig för just hemma. 

Med naturen runt knuten, fågelkvitter utanför dörren och stora stjärnhimlen ovanför, känner jag att vi har fått en helt annan livskvalitet. Och det är en fin tanke att kunna ge sitt barn allt det här.

Vi trivs som fiskarna i vattnet!

20141116_143830 20141225_105804 20141226_150743 20150315_124451

20151103_154143 20160704_124835 20160918_182457 20160925_185506 20161112_114228

Norrlands-semester 2017

Idag är det den 16 juli vilket betyder att halva sommaren redan har förflutit (!) och det är även söndag vecka 28, men mest av allt är det kvällen före min födelsedag! Imorgon blir jag ytterligare 1 år äldre (och ett år klokare såklart 😉 )

Veckan som var spenderade den hela familjen minus kissekatten på nordliga breddgrader, nämligen hos mina släktingar uppe i norr :) Att åka upp till Norrland är verkligen ett måste varje sommar (det har jag gjort sedan spädbarnsåldern, och det blir helt enkelt ingen sommar utan den där Norrlands-resan). Så det så.

Vi fikade bl.a en hel del, åkte runt och besökte släktingar kors och tvärs, Lillan klippte håret för första gången (!) till en trendig page. Och hon blev så fin!! <3 Mammas hjärta, hon såg med ens ett halvår äldre ut.

Vi hade en riktigt fin vecka, så nu har jag Norrlands-tankat mig själv för ett år framöver eller så 😉

Bilder från semesterresan:

20170708_132502

Välkänd vy för många… Höga Kusten-bron där vi stannade och fikade på vägen upp

20170708_131439

Mammas hjärta

20170708_134724

Var ju bara tvungen att dricka en Coca Cola med Höga Kusten text i just Höga Kusten :)

20170708_151558

Nästa stopp blev vid utlands-vackra Salusand norr om Örnsköldsvik. Här blev det en sen lunch uppe i restaurangen på campingen.

20170708_151936 20170710_111132

En av dagarna spenderade vi någon timma i Burvik. Ett måste för mig varje gång man kommer dit upp. Här står det lite mer om platsen som känns så speciell.

20170710_111553 20170710_111606 20170710_111705 20170711_130326

På väg upp till Arvidsjaur och min ena tjejkusin med sambo som bor ute i de lappländska skogarna.

20170711_235520

När denna bild togs var klockan 12 på natten! Det kan man inte tro!

20170712_154718

Att äta glass hör semester till :)

20170713_124051

Denna båt heter Stormvind och fungerar som restaurang. Jättemysigt! Här åt vi fikabröd så vi nästan storknade (det var fikabuffé)

20170713_125239 20170714_184413

På hemvägen blev vårat sista stopp vid Tönnebro värdshus, då känns det nästan som om att man är hemma. Lillan passade på att gunga på lekplatsen

Min morgon- en lista

Som ni kanske vet så är ju jag ett sort fan av listor av alla de slag, så här kommer en morgonlista som jag hittade på bloggen: underbaraclaras.se vilket hon i sin tur hade hittat på bloggen: sandrabeijer.se och som jag ville kopiera till min blogg!

När går du upp?

I stort sett varje morgon vaknar Lilla Hjärtat runt 07:30 vilket i sin tur leder till att hennes mor vaknar då med, så 07:30 blir mitt svar.

Vad är det första du gör varje morgon?

Tar upp Mammas Älskling till vår säng, där vi då ev. somnar om en stund. Alternativt går till badrummet direkt och byter blöjan (om det behövs).

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?

Nuförtiden när vi oftast inte ska iväg förrän efter lunchtid så spenderar jag bara ett par minuter, och då till att borsta tänderna. Tvätta ansiktet, ta på deodorant, borsta håret och sminka mig (om jag orkar och hinner) gör jag inte förrän en stund innan vi ska åka.

Är frukost viktig?

Superviktig! Jag ÄLSKAR frukostar! Jag kan nog faktiskt medge att frukosten är mitt absoluta favoritmål på dagen, (och då gärna lååånga sådana :) ) + att nu har vi en tredje familjemedlem här hemma och då gäller det att sätta goda och sunda vanor från start. Så JA, frukosten är viktig.

Vad äter du till frukost?

Havregrynsgröt med nötter och mjölk eller fil/yoghurt och smörgåsar. Lilla Damen äter gröt från Semper och smörgåsar. Dryck för oss båda: vatten och/eller mjölk. Och en kopp kaffe eller te för mig.

Är du morgontrött?

Ja ibland. Beror på hur sent jag varit uppe kvällen innan. Dock är jag mer av en kvällsmänniska än en morgonmänniska.

Vad har du för alarm? 

Mammas Älskling :)

Hur ser en perfekt morgon ut?

Vi vaknar utvilade och pigga alla tre, och så läser/bläddrar i bok i vår säng innan vi går upp och gör morgon. Tar fram mycket god frukostmat såsom juice, marmelad, rostat bröd, fil med nötter i, nybryggt kaffe och min Farmors goda bröd. Sedan sitter vi och äter och njuter en bra stund innan vi känner oss mätta och belåtna.

Vad är det bästa med morgonen?

Att Lill-Hjärtat är så underbart, helt obeskrivligt söt! Att se henne stå i sin säng och titta på en med sina stora blå ögon och världens finaste leende, det finns ingen bättre start på dagen!

Hur går du helt klädd på morgonen? 

Tjocka sockor, mysbyxor, t-shirt. Och om det är kallt en fleecetröja ovanpå.

Innan vs. efter barn

Jag vet att jag har skrivit en sådan här lista förut, men här kommer ytterligare en till, om sådant som är ”på tapeten” hemma hos oss nuförtiden.

Insikter innan vs. efter barn:

Innan:

Det fanns en tid i livet (den är inte alltför långt borta egentligen, dock känns den som ljusår bort) då man behövde ställa alarmet på sin mobil för att komma upp i tid.

Efter:

Ställa alarmet på mobilen kan jag strunta i nuförtiden :) Vi har ett eget litet ”alarm” som väcker oss i tid varje morgon.

~

Innan:

Förr i tiden (innan barn vill säga)tyckte jag att det kunde vara så stökigt när man kom hem till någon som hade barn. Det låg ju liksom leksaker och grejer slängda lite överallt och ingenstans.

~

Efter:

NU förstår jag hur den mamman eller pappan tänkte. det är absolut ingen idé att städa för om 0,2 sekunder är det kaos igen.

~

Innan:

Egentid var väl någonting man i stort sett hade hela tiden förut?

Efter:

Att gå och handla, helt själv på affären, och kunna stå och smygläsa tidningarna i tidningsstället utan att bli avbruten. Det ni.

~

Innan:

Diverse kroppsvätskor (ni förstår nog vilka jag menar) innan man fick barn var bara så äckligt så det inte var klokt. Och speciellt någon annans! (Menar den tiden som jag arbetade på småbarnsavdelningen på en förskola, HEJ dubbla plasthandskar vid blöjbyte liksom).

Efter:

NU om något är jag avslappnad till vad allt vad kroppsvätskor heter. Lite kräk eller snor på ens tröja, vad gör väl det? Värre katastrofer har väl skett?

~

Innan:

Minns när man kunde sitta på toaletten ifred och filosofera över livet.

Efter:

Sitta ifred på toaletten nuförtiden? Ja när mannen är hemma, annars ICKE. Direkt är Mammas hjärta där och öppnar blöjhinken (och om det vill sig illa plockar ut innehållet ur den innan jag hinner stoppa henne…), ställer sig bakom mig och tittar ner i toaletten (och funderar väl troligtvis på varför jag sitter där för), öppnar mitt badrumsskåp och plockar ut det som hon kan få tag i, öppnar pappans badrumsskåp och kikar in, tittar ner i toaletten igen och försöker kasta i det hon håller i handen.

~

Innan:

När jag får barn ska barnet bara sova i sin egna säng. Och jag ska inte ge mitt barn onyttigheter innan en viss ålder och bla bla, bla… Mm jo visst…  Det gick ju sådär med det.

Efter:

Sova i egen säng för all del, men vad gör man när dottern vaknar mitt i natten och vägrar somna om, och man själv har sovit en dryg timma, inte ställer man sig då och försöker natta om henne (när man vet att sover hon mellan oss så somnar hon om klockrent).

Och det där med att jag ska inte ge mitt barn onyttigheter innan en viss ålder. Ja precis. Efter 5 månader var det kört med den saken 😉

~

Ja man kan tycka och tänka en hel massa innan man fått barn, och det är ju egentligen bara en massa gissningar om hur man tror att föräldraskapet kommer att vara och inte vara, och hur man kommer att göra och inte göra. En gammal lärare till mig sa en gång: ”Jag tror att varje normal funtad människa gör för sitt barn vad hon anser är bäst i den situationen som råder, och med de förutsättningarna som hon har”. Väldigt klokt sagt tycker jag!

Att ge sig själv en klapp på axeln

Som ni kanske vet så fick jag ju ett plugg-ryck här i mitten av sommaren, eftersom jag tyckte att jag hade det så lugnt hemma… Och all tid i världen… Jo jo. Men iallafall så pluggar jag upp ett betyg som jag inte var nöjd med från gymnasiet, Svenska 2, och på den senaste inlämningsuppgiften fick jag ett B i betyg! Jippi! Mina klasskamrater och jag skulle välja ett valfritt ämne, stort som smått, att skriva en debatt utifrån. Jag valde då ett ämne i samtiden, nämligen att nära och kära lägger ut bilder på sina och andras barn på Internet utan att fråga om lov. Här nedan följer texten som jag skrev till talet jag framförde som alltså resulterade i ett B: :)

Vad har jag för rätt att lägga ut bilder på mitt barn på sociala medier utan att fråga först?!

Sedan jag själv i början av året fick den stora äran att bli mamma har jag funderat en hel del på det här med att föräldrar, mor- och farförälder, kompisar, kollegor etc lägger upp bilder på sina guldklimpar på sociala medier. Rätt eller fel? Det är den stora frågan.

Personligen tycker jag att det är fel. Och vad grundar jag mitt tyck och tänk på då? Jo det ska jag allt tala om, att först och främst så grundar jag min åsikt på att det står i FN:s Barnkonvention https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten;

~

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.”

”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.”

”Varje barn har rätt till yttrandefrihet, att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter.”  

~

Eller vad säger Ni? Visst väger de här tre meningarna ovanför ganska tungt i bägaren? Men varför är det då så många som dagligen bryter mot dem? Är det kanske för att de helt enkelt inte vet om att de gör en olaglig handling…? Kan det vara så enkelt? Att om de bara visste att de begick något olagligt så skulle de agerat annorlunda?

”Men vadå, kanske ni nu tänker, får jag inte lägga upp, inte en endaste liten bild på min son/dotter på nätet om jag inte har frågat han/hon först?” (Och det krassa svaret (enligt mig,- och FN:s Barnkonvention) blir ett tydligt NEJ. Nej det får du inte göra får då begår du en olaglig handling. Och det är ju faktiskt så, att vi människor har inte en aning om vad som händer med våra bilder som ligger ute på nätet. Vem/vilka som får tag i dem och vidareanvänder bilden/bilderna i diverse sammanhang.

För att inte bara tala om en sådan sak som pedofili. Vi har inte den ringaste aning om vem som sitter på andra sidan datorskärmen, och i dagens samhälle, där vi nuförtiden kan hitta i princip allting på nätet, om vi bara letar på rätt ställen, är det inte så svårt att leta upp var ens barn bor, var de går i förskola eller skola osv. I det ögonblicket som vi blir föräldrar till det finaste i hela världen, samtidigt då (om inte förr) så föds det en urkraft i oss, att vi ska skydda detta lilla barn från all världens ondska så länge vi lever! Och då lär vi ju verkligen inte ge pedofiler och andra hemskheter ett försprång!

Nu så ska jag inte säga att hela världen är ond, och att det bara är en massa hemska människor ute på nätet. För så är det inte. Hela världen är verkligen inte hemsk, MEN vi måste, i alla avseenden göra det vi kan för att skydda de som ligger närmast vårat hjärta!

”Men om jag lägger upp en bild på ex. Facebook som bara mina vänner kan se, är inte det okej då?”

Jo det är okej, om du först har frågat personen om lov (och hur ska du kunna fråga en 6 månaders baby liksom)? Dock så vet ingen av oss på denna jord vad som sedan händer med bilden som ligger där på Facebook till beskådan för de berörda.                                                                                                                                                                               Som Facebook själva skriver: ”Eftersom du erbjuds att använda facebook gratis så blir du också tvungen att godkänna deras villkor. Användarvillkoren handlar mer om dina skyldigheter än om dina rättigheter.”

Vidare så kan man även läsa: ”Det mesta delar man ändå ut så risken är att du inte kan få bort något alls på facebook.. Tänk till innan du lägger upp något. Undvik sådant som du tycker är för privat. Var även försiktig med att t.ex. lägga upp högupplösta bra bilder som det kan vara värde i (eller för all del även poesi mm). Facebook har alltså rätten att använda materialet.”

Här kan Ni läsa mer om det: http://www.facebook-faq.se/facebook_tips_rad/facebook_rattigheter.htm

Och nu är det väl inte så att Facebook så jätteofta använder mina bilder vidare, men man vet ju aldrig.

En hel del artiklar har skrivits om detta omdiskuterade ämne, och här är ett axplock:

http://www.expressen.se/kvp/experternas-rad-lagg-inte-upp-bilder-pa-barn/

http://www.expressen.se/omtalat/livet/7-sorters-bilder-pa-dina-barn-som-du-inte-ska-lagga-ut-pa-facebook/

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/foraldrar-lagger-ut-barnbilder-utan-lov

http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Barn-och-media/Sma-barns-utsatthet-pa-internet/

http://svenska.yle.fi/artikel/2014/01/17/lagg-inte-ut-mig-pa-facebook-mamma

Jag, personligen anser att publicera bilder på sitt barn eller andras barn utan lov är att betraktas som brist på respekt för det barnets integritet. Här är ett utdrag från svt.se sagt av Sofia Molin, kurator på Bris (Barnens Rätt I Samhället):

Sofia Molin är kurator på Bris, Barnens Rätt i Samhället, och hon säger att barn måste få bli tillfrågade om hur de vill ha det, om de är tillräckligt stora:

”– Det är inte okej att lägga ut bilder utan att fråga. Det står i Barnkonventionen till och med att barn har rätt att komma till tals i det som rör dem själva.”

Jag känner såhär, att när min dotter är gammal nog, och förstår innebörden av att publicera bilder på sociala medier, då får hon göra det om hon vill.

Och om Du frågar en kollega/kamrat om du får lov att lägga upp en bild på personen i fråga, varför frågar du då inte ditt eget kött och blod?!

Om jag nu, mot förmodan skulle vilja lägga upp en bild på nätet på min dotter (som är drygt 9 månader gammal) och jag då frågar henne om lov, och jag inte får något svar, då får jag betrakta hennes tystnad som ett nej (nej det får du inte mamma).

Avslutningsvis vill jag skriva att ni som känner er träffade bör ta en seriös funderare om vad som egentligen är rätt… Det gäller ändå det finaste Ni har. 

~

Jag blev så himla glad när jag lyckades skriva ihop och framföra ett tal som gav mig betyget B!

 

Torsdag den 19 februari

Den här dagen har faktiskt känts lång, men det beror ju med 99 % sannolikhet på att väckarklockan ringde redan 04:15… Var nämligen tvungen att gå upp så tidigt för jag skulle iväg ut på jobb :) Nu är jag sedan några timmar tillbaka hemkommen från mitt jobb, men nu sitter jag på ett annat jobb (dock inte mitt) utan sambons 😉 med andra ord så sitter jag fortfarande i en lastbil, det är bara märket i fram som inte är samma 😉

Vet ni, ända sedan affärerna, alla kondis och bagerier började sälja semlor för i år så är jag nästan sugen på en semla varje dag! (Är det ens ”normalt” eller är det möjligtvis för att slaskiga februari ska kännas mindre tung…?) Och jag som inte alls var sådär speciellt jätteförtjust i dem när jag var yngre, alltså det var ju gott och så men jag kunde liksom lika gärna äta en kanelbulle istället, mig kvittade det. Och nuförtiden vill jag helst äta MINST en varje dag… Oj, oj hur ska det här sluta… :/ Det ligger verkligen någonting i att det man tycker är gott och mindre gott förändras över åren.

Gårdags-semlan...

Gårdags-semlan…

...och dagens... Får nog ta det lite lugnt ett tag med dem tror jag...

…och dagens… Får nog ta det lite lugnt ett tag med dem tror jag…

Andra händelser under veckan (de inkluderar inga semlor, JAG LOVAR 😉 :

Tänkte att ”nu kanske man blir rik”! Jo pyttsan… Det var lättare att säga sex laxar i en laxask sjutton gånger på raken… Jaja, det var iallafall nog den gulligaste Triss-lotten jag har sett (om en Triss-lott nu kan vara gullig?!)

En annan händelse denna vecka är att jag och Pappa var till Mammas grav igår <3 Det var nämligen 6 år sedan min Älskade Mamma gick bort. Kan inte förstå att det har gått 6 år redan, 6 år liksom! 

Mamma <3

Mamma <3

Jag hade köpt ett gravljus där glaset utanpå var i form av ett hjärta. Efter att vi hade besökt hennes grav och stått där en stund och tänkt tillbaka så åkte vi bort till en restaurang som jag, Mamma och Pappa ofta brukade besöka förr i tiden. Det var riktigt trevligt och väldigt god mat. Jag och Pappa tog nästan likadana pizzor, enda som skiljde var att han bad att dem skulle plocka bort svampen på hans pizza för han tror nämligen att svamp är giftigt, haha 😉 Nä, skämt åsido det tror han ju såklart inte (bara flugsvamp som resten av världens befolkning) men han är milt sagt inte förtjust i det… 

…och efter att vi var mätta och belåtna styrde vi mot min ena kusin och hans flickväns hus (jag har nämligen inte hunnit sett det ännu). Det var så fint! Och de hade kommit i ordning så bra. Jag älskade verkligen deras kök, olika nyanser av svart mosaik på väggen mellan diskbänken och skåpen, jättefräscht!

Ja hörrni det var min arbetsvecka i stora drag. Hoppas ni får en fortsatt trevlig kväll!

Årslista 2014 – Förväntningar 2015

2015

Tänk er nu är det ett nytt år, igen 😉

Jag hade tänkt att skriva en årslista (som alla andra har gjort, i know 😉 ) MEN det är så att jag har faktiskt inte hunnit (jag som bara har varit ledig sedan fredag den 19:e december…. skäms på mig som inte hunnit, eller snarare inte tagit mig TID till att skriva en lista 😉 ) Varenda gång jag har tänkt starta datorn, och sätta mig och skriva den där listan om det gångna året, och mina förväntningar på 2015 har det alltid kommit något annat i vägen, men that´s life 😉

SÅ nu äntligen ska det bli av!

Årslista – 2014

Under 2014 har jag bl.a. upplevt stor sorg, många tårar och mycket saknad då min käraste Mormor gick bort, snyft :'(. Det var riktigt jobbigt, bl.a. för då många utav såren från när min Mamma gick bort revs upp igen. Jag saknar så att inte bara kunna åka över till mormor och hälsa på. Hon blev alltid så glad när man kom förbi.

Men det har även funnits tid och plats för mycket kärlek, skratt, glädje och romantik också! Jag gick igenom en stor förändring i mitt liv, som var otroligt jobbig, men som i slutändan blev något väldigt, väldigt bra! Då jag på något vis undermedvetet inte var lycklig med mitt dåvarande liv.

Och 2014 innehöll även ett jobbyte. Och det var VERKLIGEN på tiden! Kändes helt rätt i hjärtat. Och nu kanske ni undrar vad jag arbetar med nuförtiden…? :) Gissa en gång säger jag bara…. 😉 Jag kör, finally, lastbil igen! Dock arbetar jag inte inom samma område som sist jag gjorde när jag körde, utan nu arbetar jag med trafiksäkerhet. TMA heter det och TMA-bil heter då mitt rullande kontor. Och vad står det för? Truck Mounted Attenuator. Men på svenska då? Lastbilsmonterat energiupptagande skydd. Det ni! Det ägnar jag nätter och ibland dagar åt. Att skydda de som arbetar ute på våra vägar.

2014 hann jag även med att köpa ett hus tillsammans med min underbara sambo. Det ligger inte i närheten av Stockholmo. Vilket känns riktigt skönt! Jag har i hela mitt liv bott i Stockholmsområdet, och både han och jag kände att nä, vi vill inte bo här längre. I vårat avlånga land finns det så många fler ställen att bosätta sig på. Så vi gjorde det. Vi flyttade från Stockholm, dryga 20 mil därifrån. Och vi trivs som fisken i vattnet.

Ja mina vänner, det var mitt 2014 i stora drag.

Och vad har jag då för förväntningar på 2015?

Jag önskar att jag kommer att få uppleva mycket skratt, kärlek, glädjetårar och lycka. Och den enda som kan se till att det blir så är ju jag själv. För man väljer ju faktiskt vilket sorts liv man vill leva!