Stjärnhimlen ger mig svindel

Att ligga på rygg utomhus mot den vita snön, fullt påpälsad med varma kläder en iskall januarikväll och betrakta stjärnhimlen högt, högt däruppe, kan nästan göra att en får svindel. Eller att sitta på en snötäckt sten i skogen och studera trädtopparna, kan även det ge mig svindel. Tänk så små vi är på denna planet egentligen, men i vårat eget universum är vi i ”centrum”. Och allting går om och om igen. Föds vi, så dör vi också. Livets gång för allt levande. Sorgligt men sant. Det enda vi med säkerhet vet, är att vi någon gång kommer att lämna denna jord. Men tills dess hoppas jag att det dröjer länge, länge.

stjärnhimmelhjärta

Ju äldre vi blir, desto större perspektiv och förståelse får vi till saker och ting. Det enda som egentligen spelar någon roll är allt det vackra i livet. Det som gör det värt att leva. Kärlek, glädje, gemenskap, respekt…  sådana viktiga och stora saker.

Just nu, denna stunden, detta nuet har jag att vara tacksam över.

20160704_124835

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>