8 år av saknad…

Idag är det inte vilken dag som helst, för det är nämligen min Mammas och Idas Mormors födelsedag. 66 år sedan min mor såg dagens ljus för allra första gången, och 8 år sedan hon gick bort.

Jag har tänt ett litet ljus bredvid Mammas fotografi och även ställt dit en bukett med vackra tulpaner. Tulpaner var en av Mammas favoritblommor, och därför blir jag alltid extra glad när jag ser tulpaner.

20170130_184340

Mamma du är så oändligt älskad och saknad…

Middag på Gästis i Torsåker

I fredags kom Morfar hem till oss på besök, och han var efterlängtad! Vi satt i köket (som vi så ofta gör) och pratade om ditt och datt. När det började nalkas mot middagstid så for vi in till metropolen Torsåker för att äta middag på Gästis (Torsåker Gästgifveri). Det stället kan jag verkligen rekommendera! Trevlig miljö och god- och prisvärd mat. Rekommenderas varmt!
20170127_172117

Anledningen till att vi gick ut på restaurang och åt middag, är för att imorgon den 30 januari är min Mammas och Idas mormors födelsedag, och då tycker vi att det är en fin tradition att gå ut och en äta en bit god mat för (som vi skulle gjort om hon hade levt).

Vi beställde in plankstek alla tre (Lilla Hjärtat åt medhavd mat) och både det ljusa- och mörka köttet var så mört så att de nästan smälte i munnen! Notera vattenkaraffen 😉 Äkta Kranvatten, inte dåligt det inte! Sverige har ju bland det renaste och finaste vattnet i världen, något att uppskatta, värna och vara rädda om!

20170127_174325

Det var en väldigt tjusig vårkorg som Morfar hade med sig till oss :) jättefin!

20170127_142802

Ren galenskap!

Clara Lidström, som bloggar och driver bloggen underbaraclaras.se skrev en Expressen-krönika idag som jag kände starkt inför, (då den inte ligger för mig alltför långt bort i tiden). Hon skrev nämligen om att ABF lär ut blivande föräldrar, de håller alltså kurser för blivande föräldrar om bilfödande, alltså om att föda i bilen. Och det är då ett resultat av att BB i Sollefteå stängs ner. För gott. Alltså HELT ÄRLIGT! Världen som vi lever i, mycket har blivit sjukt i den, riktigt sjukt.

Så dessa politiker som nu har bestämt detta (ja denna galenskap!) tycker på fullaste allvar att förstagångsmödrarna och flerbarnsmödrar ska föda sitt högt älskade, efterlängtade mirakel i en bil, någonstans längs vägen till något annat BB (om inte det också har hunnit stänga vill säga…). Utan någon som helst hjälp från varesig en barnmorska, utan hjälp från en läkare, utan hjälp från en undersköterska. Den födande kvinnan ska förlita sig på sin stackars partner (som även han/hon troligtvis är panikslagen) och någon i en telefon som ger instruktioner. Men tänk om något går fel! Det här är bara så hemskt så att jag inte ens vill ta in att jag någonsin har läst om att ABF anordnar kurser om barnafödande i bil. Detta vinner nog högsta pris på ”idioti-galan”.

Stackars, stackars den kvinna, det barn och den familj som ska behöva gå igenom något sådant. När jag läste om detta så kände jag mig upprörd och förbannad. Har han/hon/dem som bestämt detta någonsin själv(a) närvarat vid en barnafödsel i en bil?? Troligtvis inte.

Man brukar ju säga att den sista idioten är inte född ännu, men jag hoppas för Guds skull att han/hon slipper födas i en bil längs vägen till BB…

Stjärnhimlen ger mig svindel

Att ligga på rygg utomhus mot den vita snön, fullt påpälsad med varma kläder en iskall januarikväll och betrakta stjärnhimlen högt, högt däruppe, kan nästan göra att en får svindel. Eller att sitta på en snötäckt sten i skogen och studera trädtopparna, kan även det ge mig svindel. Tänk så små vi är på denna planet egentligen, men i vårat eget universum är vi i ”centrum”. Och allting går om och om igen. Föds vi, så dör vi också. Livets gång för allt levande. Sorgligt men sant. Det enda vi med säkerhet vet, är att vi någon gång kommer att lämna denna jord. Men tills dess hoppas jag att det dröjer länge, länge.

stjärnhimmelhjärta

Ju äldre vi blir, desto större perspektiv och förståelse får vi till saker och ting. Det enda som egentligen spelar någon roll är allt det vackra i livet. Det som gör det värt att leva. Kärlek, glädje, gemenskap, respekt…  sådana viktiga och stora saker.

Just nu, denna stunden, detta nuet har jag att vara tacksam över.

20160704_124835

(Försök till) sparkåkning efter vovven!

Jag känner att desto oftare som jag sitter här och skriver, desto mer lust får jag till att skriva. Skrivning föder skrivning så att säga. Och så är det nog med mycket här i livet. Det vi tycker om och mår bra av, utövar vi ju då ofta, gärna och mycket, vilket i sin tur leder till att vi vill göra det ännu mer!

Precis som att ett leende smittar av sig. Le, och världen ler med dig brukar man ju säga, och det ligger verkligen någonting i det.

Ja det var lite tankar från mig denna vackra vinter-fredag. Som faktiskt känns som en vår-vinterdag idag. 5 plusgrader utomhus visade termometern, så man behövde knappt ha på sig vantar (yey!)

Jag och Wilma kom nyss in. Vi var ute och åkte spark. Ja, eller jag åkte iallafall. Och så försökte jag få Wilma till att dra mig på sparken, men det var inte det lättaste 😉 Men det är bara att träna mer (så länge snön ligger kvar vill säga) tillslut går det nog! För stark det vet jag att hon är!

20170120_115646

Barnmatburk + hyacint = sant

Som ni säkert vet så blir det ju en hel del tomma barnmatsburkar över när Lillan har ätit. Som efter ett tag samlas på hög. Och jag har länge funderat på om man inte kan göra någonting av dem, istället för att bara lägga dem i glasinsamlingen. Och i julas så köpte jag självklart hem hyacinter i olika färg, dock hade jag inga små, genomskinliga krukor att placera blommorna i. Men då fick jag en idé! Barnmatsburk + hyacint = SANT! Toppenbra ju! Så på det sättet sparade jag både pengar och tid! Fiffigt värre :)

Och i dagens samhälle, där konsumtion står hyfsat högt i kurs, gäller det nog att försöka titta hemma vad man redan har. Istället för att bara handla nytt, kan vi återbruka det vi har. Det är bara fantasin som sätter gränser.

20170120_105831

Barnmatburks-hyacinten står i förgrunden på bilden. De två glasvaserna i bakgrunden följde med på köpet av blommorna.

En årstid – olika upplevelser

Vilken stor skillnad det är på hur vi upplever de olika årstiderna beroende på var man bor och befinner sig. Som t.ex vintern. Bor eller befinner man sig inne i städerna, där ofta den vackra, vita snön alltför snabbt övergår i slask vill man bara att vintern ska ta slut och istället övergå i vår. Men bor man på landsbygden där oftast den vackra, vita snön ligger kvar något längre (och inte med ens blir till slask) får det gärna vara vinter-väder ett tag till.

Titta på de här bilderna. Båda är bilder på vår svenska vinter. Men ändå så olika.

20170105_125620

Landsbygd…

slask-spindelplan

Stad…

Egentid med tjejerna!

Förra lördagen åkte jag ner till Stockholm för jag hade stämt träff med ett par tjejkompisar inne i stan. Lilla hjärtat fick stanna hemma med sin far, (mamma skulle ha egentid :) ) Jag parkerade bilen hemma hos min pappa (lönlöst att hitta parkering inne i stan + jättedyrt) och begav mig sedan mot busshållplatsen. Och det var en sådan annorlunda känsla, att först stå och vänta på bussen (det har nog liksom inte hänt på ett par år), och sedan kliva på och sitta och småhuttra med resten av passagerarna hela vägen in till Danderyd. Men! När man gör det bara sådär någon gång ibland, är det nästintill bara spännande att åka buss haha 😉

Vi hade bestämt att vi skulle mötas i Ringen centrum i Skanstull för att äta en sen lunch tillsammans. När jag kom fram satt de redan vid ett bord och väntade, och åh vad jag hade saknat dem! Det var så skoj att ses igen =) Efter att vi hade ätit upp maten och skrattat färdigt så begav vi oss ut från centrumet och in på Gunnarsons Specialkonditori på Götgatan. Det är ett jättemysigt konditori i två plan. För mig blev det en bakelse och en kopp varm choklad med vispgrädde, mums! Även där blev vi sittandes en lång stund och pratade gamla minnen. När vi kände oss mätta och belåtna begav vi oss allihop hemåt.

20170114_151652

Bilden ovan är vad jag åt till lunch. Pannkaks-pesto har jag för mig att det hette. Gott var det iallafall.

20170114_171025

Mums!

Innan vs. efter barn

Jag vet att jag har skrivit en sådan här lista förut, men här kommer ytterligare en till, om sådant som är ”på tapeten” hemma hos oss nuförtiden.

Insikter innan vs. efter barn:

Innan:

Det fanns en tid i livet (den är inte alltför långt borta egentligen, dock känns den som ljusår bort) då man behövde ställa alarmet på sin mobil för att komma upp i tid.

Efter:

Ställa alarmet på mobilen kan jag strunta i nuförtiden :) Vi har ett eget litet ”alarm” som väcker oss i tid varje morgon.

~

Innan:

Förr i tiden (innan barn vill säga)tyckte jag att det kunde vara så stökigt när man kom hem till någon som hade barn. Det låg ju liksom leksaker och grejer slängda lite överallt och ingenstans.

~

Efter:

NU förstår jag hur den mamman eller pappan tänkte. det är absolut ingen idé att städa för om 0,2 sekunder är det kaos igen.

~

Innan:

Egentid var väl någonting man i stort sett hade hela tiden förut?

Efter:

Att gå och handla, helt själv på affären, och kunna stå och smygläsa tidningarna i tidningsstället utan att bli avbruten. Det ni.

~

Innan:

Diverse kroppsvätskor (ni förstår nog vilka jag menar) innan man fick barn var bara så äckligt så det inte var klokt. Och speciellt någon annans! (Menar den tiden som jag arbetade på småbarnsavdelningen på en förskola, HEJ dubbla plasthandskar vid blöjbyte liksom).

Efter:

NU om något är jag avslappnad till vad allt vad kroppsvätskor heter. Lite kräk eller snor på ens tröja, vad gör väl det? Värre katastrofer har väl skett?

~

Innan:

Minns när man kunde sitta på toaletten ifred och filosofera över livet.

Efter:

Sitta ifred på toaletten nuförtiden? Ja när mannen är hemma, annars ICKE. Direkt är Mammas hjärta där och öppnar blöjhinken (och om det vill sig illa plockar ut innehållet ur den innan jag hinner stoppa henne…), ställer sig bakom mig och tittar ner i toaletten (och funderar väl troligtvis på varför jag sitter där för), öppnar mitt badrumsskåp och plockar ut det som hon kan få tag i, öppnar pappans badrumsskåp och kikar in, tittar ner i toaletten igen och försöker kasta i det hon håller i handen.

~

Innan:

När jag får barn ska barnet bara sova i sin egna säng. Och jag ska inte ge mitt barn onyttigheter innan en viss ålder och bla bla, bla… Mm jo visst…  Det gick ju sådär med det.

Efter:

Sova i egen säng för all del, men vad gör man när dottern vaknar mitt i natten och vägrar somna om, och man själv har sovit en dryg timma, inte ställer man sig då och försöker natta om henne (när man vet att sover hon mellan oss så somnar hon om klockrent).

Och det där med att jag ska inte ge mitt barn onyttigheter innan en viss ålder. Ja precis. Efter 5 månader var det kört med den saken 😉

~

Ja man kan tycka och tänka en hel massa innan man fått barn, och det är ju egentligen bara en massa gissningar om hur man tror att föräldraskapet kommer att vara och inte vara, och hur man kommer att göra och inte göra. En gammal lärare till mig sa en gång: ”Jag tror att varje normal funtad människa gör för sitt barn vad hon anser är bäst i den situationen som råder, och med de förutsättningarna som hon har”. Väldigt klokt sagt tycker jag!