Adventsstök och barndomsminnen

Åhh vad jag har längtat efter att skriva här på bloggen!

Har varit mycket hela förra veckan, så har inte riktigt känt att jag haft tiden, eller rättare sagt, jag har inte prioriterat det.

För tid det har man ju alltid, frågan är bara vad man använder tiden till…?

I helgen har jag bl.a. julpyntat! Sååå mysigt! Jag hade satt på en julskiva, med en massa gamla jullåtar. Det gav riktig julstämning det. Nu är det bara snön som fattas. Har hört att det kommer att bli rena rama vargavintern i år igen… Får väl se om det stämmer…

I alla fall när jag gick runt och julpyntade kom jag att tänka på när jag var liten, och jag och mamma julpyntade hemma i radhuset där jag växte upp. Hur mysigt det var att få plocka fram allt adventspynt, och sätta upp på sina vanliga, traditionsenliga platser. Minns att jag tyckte att det var viktigt. En tradition rubbar man ju inte på så lätt 😉

Och vi sa ofta att julen kändes som den alltid kom så fort, vips så var det advent och snart jul, i år igen. Och den känslan har jag fortfarande, tiden går ju inte långsammare ju äldre man blir. Tvärtom! Nu funderar man alltid vart tiden tar vägen.

Och när jag runt här hemma och julpyntade i godan ro, började jag tänka på Mamma. Hur tomt det kändes att göra det helt själv. Det var ju liksom Mamma och Jag som brukade göra det ju…

Och det är ju så, att Mamma kommer jag alltid att sakna, jag kommer alltid att fundera över hur livet skulle sett ut om hon hade levt idag, vad hon hade tyckt om vårat fina hus, och min sambo (som hon aldrig har träffat). Ibland känns livet så fruktansvärt orättvist. När man ex. hör om folk som är i övre medelåldern och som har sin mamma kvar i livet ännu. Det enda man kan göra är att försöka ta tillvara på det man har, just nu. Ge kärlek till alla man bryr sig om, våga säga förlåt, våga erkänna sina fel och brister (lättare sagt än gjort) och framförallt leva här och nu!

Handarbete :)

 Jag har börjat med en nygammal syssla, nämligen stickning :)

Det hela började med att sambons mamma och man var uppe hos oss på besök, och hon hade stickat ett par raggsockor till mig, jättefina! Så gulligt :)

Hon hade även tagit med sig stickningen som hon höll på med nu, och frågade om jag ville testa. Det ville jag. Jag har hållit på och stickat lite grand medan mamma levde, hon visade mig hur man gjorde och så. Det var så roligt att sticka igen! Det var riktigt längesedan som jag höll på med det.

Jag känner verkligen hur rofylld jag blir av det. Att arbeta med händerna. Att tillverka någonting. Att se någonting växa fram, bit för bit. Någonting som blir några masker mer för varje gång. Då blir man liksom motiverad att fortsätta också. När man ser resultat av det man gör.

Så det ska till slut bli en svart, luddig halskrage. Ganska stor kommer den bli, känns inget vidare om den sitter åt alltför hårt. Utan lite skönt bylsig sådär.

Perfekt att ha i vinter :)

Stunder…

Igår innan jobbet hann jag faktiskt äta frukost hemma. Det var så underbart. Att bara få sitta och ta det lugnt, äta frukost i lugn och ro och läsa en tidning. Annars brukar jag nästan aldrig hinna det, utan det brukar bli frukost-on-the-go. I bilen.

Men igår hann jag äta hemma, vilket var så mysigt.

Och igår kväll, när det äntligen var helg på riktigt, och jag satt hemma i soffan, så kände jag att ah helg! Äntligen kan man pusta ut och bara sitta här och bara vara. Helt underbart. Inga måsten, inga krav.

En annan stund på dagen som är så mysig, det är tidigt på lördagsmorgonen, när ingen annan är vaken förutom jag och katten. Och solen lyser in på trägolvet genom fönstren i köket. Och lilla kissekatten som kommer och sätter sig i solstrålarna och lapar sol. Det är liksom våran stund.